Att få träffa dig två/tre dagar per vecka.
Och att se folk runt omkring mig, varenda jävel håller hand i hand med någon de älskar.
Att resten av de dagarna av veckan, måndag-torsdag/fredag att bara få höra din röst genom en telefon.
Eller att få ett gulligt sms där det står jag älskar dig.
Jag tycker inte om att prata i telefon med dig, för det är inte tillräckligt.
Jag tycker inte om att smsa med dig, att bara läsa text som du har skrivit.
Jag tycker inte om att inte längre känna dina armar runt mig, eller se dina fina ögon.
Att gå i skolan och se paren i skolan sitta och mysa, små pussas och bara njuta av att vara med varandra.
Utan att jag ska få vara med dig, utan jag ska vara tio mil ifrån dig.
Ändå älskar jag att få höra din röst i telefonen när du ringer.
Jag älskar att läsa dom söta smsen jag får från dig innan du går och lägger dig.
Älskar att se din min framför dig när du inte fattar någonting.
Att spela upp ett fint minne vi har tillsammans i min hjärna på lektionerna, när jag mår dåligt, eller bara när som helst.
Bara tanken kan få mig att skratta, börja le eller gråta.
Tiden utan dig är förjävlig oftast, men mina fina vänner fyller ut tomheten.
Vet du hur ofta jag tänker på dig robin hood?
Ingen idé att fråga mig för jag har tappat räkningen för längesen.
Men jag älskar dig, så jävla mycket. Det gör ont i mitt hjärta när vi går ifrån varandra.
Det blir bara jobbigare och jobbigare för varje gång, man trodde att man skulle vänja sig men nej.
Älskling, jag vill bara att du ska veta, att ditt namn finns i mitt hjärta, du finns i min själ.
.jpg)
